Berättelsen i min kommande bok Mercurium har verkligen gått under skinnet på mig. Adelsdamen Metta Fock född Ridderbjelke anklagas år 1802 för giftmord på två av familjens fyra barn samt sin make. Men Metta är skärpt och försvarar sig med bravur under rättegångarna som följer, kanske gör hon det till och med för bra för till slut vill man bara tvinga av henne en bekännelse. För att påskynda detta fråntar man henne alla möjligheter att försvara sig. Hon får inte träffa någon, inte använda papper och penna och kan därför inte heller skriva någon överklagan.
Men hon får handarbeta och broderar(!) en nådeansökan. Som enda kvinna någonsin sätts hon på Carlstens fästning i Marstrand där hon gradvis bryts ned av isoleringen …
Jag vill ju inte berätta hela historien här men det har varit kämpigt att skriva den här gången. Därför kändes det så fantastiskt när min goda vän och släktforskare Birgitta hittade nu levande släktingar till Metta. Knappt jag trodde det var sant. Länge satt jag med telefonnumret till en viss Cecilia innan jag slutligen ringde. Metta är nämligen Cecilias farmors farmors farmor, vilket hon inte kände till.
I fredags var jag i Stockholm och fick äntligen ett ansikte på Cecilia och tillsammans fick vi se Mettas nådeansökan som idag finns på Nordiska museet. Vissa dagar kommer man nog alltid att minnas och det här var definitivt en av dem.
Tack till föremålsintendent Berit Eldvik på Nordiska museet som visade oss nådeansökan och står intill Cecilia på bilden.
