”Det är utan tvekan en av de bästa historiska romaner jag har läst. Min fru är av samma åsikt.”
- Dick Harrison om Mercurium.

Med Metta Fock på en hedersplats i mitt hjärta arbetar jag vidare. Boken Mercurium tog både tid och ork men samtidigt gav dem så oändligt mycket. Att få lyfta fram min version av hennes historia och att få höra Dick Harrison med fru Katarina säga att ”det var utan tvekan en av de bästa historiska skildringar som de hade läst” värmde verkligen. Ett citat som jag var stolt över och som skulle stått med på pocketen (men som kommer till nästa tryck).

Jag är ständigt på jakt efter berättelser. Skildringar i gamla böcker eller historier som dyker upp då jag minst anar det och egentligen är på väg någon annanstans. Både jag och historierna. Som nu senast när jag skulle till biblioteket på Marstrandsön för att lämna böcker som jag haft alldeles för länge. Det var då det dök upp någon som var ute och promenerade och just då kom att tänka på ett minne från kriget som han ville berätta för mig. Sådana tillfällen måste man ta vara på och det kan inte hjälpas att biblioteket hinner stänga för jag bara måste lyssna. För mig är det som att få en fantastisk present och jag packar upp ett stycke gammal historia som är ny för mig.

Att sedan gå runt på platsen och söka spår från den där händelsen får mig att gå igång. Föreställa mig vad det var som hände den där gången, pilla på stenarna i husgrunden och undra om möjligtvis den där gamla källardörren med det säregna handtaget är kvar från den tiden. Jag lägger handen på det smidda handtaget för att känna hur det känns. Känslan, åh vad jag älskar den, pirret i magen när jag får kontakt med det förgångna och funderar på hur det påverkar oss idag. Var finns kopplingen? För att den finns är ett som är säkert. Känner familjen som äger huset idag till historiken? Kan de ha mer att berätta, undrar om de har hittat saker i väggar, golv eller tak i samband med någon renovering?

Det är de där små upptäcktsfärderna som ger frön till historier och världar som kopplas ihop. Spår från förr, band till det förgångna. Och jag grubblar över hur jag på bästa sätt skall kunna presentera det för läsaren. Vilka detaljer skall jag välja för att verkligen hitta känslan? Just nu sitter jag och arbetar med bok nummer 5 som inte har någon titel ännu. Jag rotar i arkiv, pratar med ”di gamle” och letar fakta. Fantiserar och tar en kaffe på kajen på Bergs. Den här gången har jag satt av mer tid. Planen är att boken dyker upp på bokdiskarna i april / maj 2014. Vill du följa arbetet med boken får du gärna följa mig på Facebook.

Snart jul! Vad hände? Jag borde ha kommit mycket längre med manus till bok 5, men det har varit trögt. En novell – ”Fångvalv No 8″ – som jag lovat Expressen söndag tog mer tid än jag trott att få ihop men till slut var den på plats och kommer publiceras 6 januari. Håll utkik! Metta Fock dröjer sig kvar och gör sig ständigt påmind, det finns egentligen mer att utforska vad gäller hennes levnadsöde. däremellan har feber och magsjuka löst av vartannat här hemma. Man hinner så mycket som man hinner, säger min kloka redaktör Anna då.

Jag har sagt det förut men det tål att sägas igen. Dessa fina meddelanden jag får från läsare på Facebook och på mailen. Uppmuntran som ger extra energi i skrivandet. Välbehövlig sådan. TACK! Och då och då dyker det upp hederliga brev som jag försöker svara på. Senast i fredags var det ett från Tjeckien, det kändes extra roligt. Och lite galet. Där har man bara släppt Fyrmästarens dotter än så länge.  Bara och bara, det är en ynnest att få sitta och hitta på historier som även uppskattas utomlands. Jag tänker ofta på det och försöker njuta trots att jag i skrivfasen för tillfället sliter mitt hår. Då är det rätt skönt att veta att jag nu får en paus, för denna veckan är det boksigneringar som gäller. Skriver med glädje personliga hälsningar i böcker som skall ges bort som julklappar eller annat. Hoppas vi ses någonstans. Här kommer tiderna:

Tisdag   den 18.12 på Bok o Co/Solkatten,  Lerum  kl. 12-13.00
Tisdag   ”                     ”               Bokia/Backaplan,Gbg   kl. 14-15.00
Tisdag   ”                     ”               Ruckmans, Stenungsund kl. 16-18.00
Onsdag        19.12       Bok o Co ,Redbergsv., Gbg  kl. 12-13.00
Onsdag        ”                    ”               Bok o Co, Landsvägsgatan,Gbg  kl. 14-15.00
Onsdag        ”                    ”               Bok o Co, Allum i Partille      kl.  15.30-16.30
Torsdag      20.12       Bokia /Kungsmässan,Kba    kl.  12-13.00
Torsdag      ”                    ”               Bokia / V, Frölunda      kl. 14-15.00
Torsdag      ”                    ”               Bokia, Mölndal      kl. 16-17.00
Torsdag      ”                    ”               Bok o Co ,Kungälv kl. 18-19.00
Fredag         21.12       Bokia Lysekil  kl. 12-13.00
Fredag”                     ”                Böcker o Blad på Torp,Uddevalla kl. 14-15.00
Fredag”                     ”               Bokia /Hallmans, Uddevalla  kl. 16-17.00.

Tack för i år alla fantastiska läsare! För att ni dyker upp i bokhandeln – ibland bara för att säga hej, för att ni tar er tid att skriva uppmuntrande hälsningar och inte minst för att ni läser mina historier!

Med önskan om en God jul och ett Gott Nytt spännande 2013!

Glada hälsningar från Ann

Regnet piskar mot rutorna och jag sitter med tända ljus och en kopp kaffe vid köksbordet som står på en av våra inglasade verandor. Härifrån ser man över sundet till Marstrandsön. Kyrkan, en bit av kajen, Grand Hotell och Carlstens fästning. Tankarna går till Metta Fock, de gör de rätt ofta och även om boken Mercurium är släppt sedan länge så vill inte Metta släppa taget om mig. Det känns så. Hon kommer alltid ha en särskild plats i mitt hjärta, mycket tack vare att vi hittade nu levande släktingar som också de betyder oerhört mycket för mig. Cecilia med familj. Som inte alls kände till sin farmors farmors farmor eller hennes levnadsöde. Men som tagit henne till sig och tagit hand om allt material som vi plockat ut från arkiv och alla möjliga – och omöjliga håll. Och häromdagen blev jag kontaktad av en Magnus Ridderbjelke, ättling till Mettas farbror Åke. (Metta ger sig iväg till sin farbror i Dalsland innan första rannsakningen börjar.) På farbror Åkes sida av släkten har man bevarat Mettas minne. Och det kändes fint att kunna koppla ihop Cecilia med Magnus!

Dick Harrison, professor i historia vid Lunds universitet såg vilket arbete som låg bakom boken och förklarade att ”Den är utan tvekan en av de bästa historiska romaner jag har läst” och påpekade att hans fru Katarina var av samma åsikt. (Se hennes blogg: http://katarinaharrisonlindbergh.wordpress.com/2012/08/19/ann-rosman/

Årets Bokmässa var fantastisk – tack alla ni som dök upp i Forma Books monter. Jag blev helt överväldigad! Köer och kaos. Det var knappt jag trodde det var sant. Och alla glada tillrop här på sidan eller via Facebook och Twitter. Om ni bara visste vad jag uppskattar det!

Efter fyra böcker borde man väl veta hur man gör, kan man tänka. Men kanske var det del av problemet. Arbetet med fyra böcker på fyra år kom ikapp mig och under ett par veckor kände jag mig totalt handlingsförlamad trots att jag redan hade en tanke inför kommande bok. Till slut fick jag ringa mitt förlag och säga att jag behöver mer tid till nästa bok. Jag vill ha tid att undersöka gamla hus i Marstrand, med ficklampa i handen huka mig och gå ner i dragiga källare med stampade jordgolv. Jag älskar sådant! Få den där känslan att man kliver in i en annan värld och egentligen skulle jag inte bli så förvånad om hästdragna träkärror passerade på kajen när jag kom upp från källaren igen. Damer iklädda långklänning och med parasoll i handen …

Jag vill kunna prata med min äldste vän – Marstrands Hembygdsförenings gamle ordförande Stig – när han berättar. Och så vill jag tillsammans med släktforskare Birgitta hitta de där små detaljerna, de där människorna som förmedlar sin del av historien till mig. Människorna i dokumenten, bortom det spröda pappret. För åh vad det är fantastiskt när de kliver fram. Det är ju den historien jag vill berätta vidare i min tur. Jag skall bara få pusselbitarna på plats först …

Så blev den äntligen klar till slut, min historia om Metta Fock. Titeln blev Mercurium som är det gamla allmogenamnet för arsenik.

Enda kvinnliga fången på Carlstens fästning, det var väl så det började, att jag undrade varför hon som kvinna hamnar på ett uttalat mansfängelse. Misstänkt för giftmord (med mercurium) på sin man och två av familjens fyra barn kommer hon till den karga ön den 2 januari 1806. Jag har själv läst kommendant Bondes anteckningar om henne. Efter mycket letande återfanns hans dokument på Landsarkivet i Göteborg.
Då Metta anländer 1806 har hon suttit fängslad sedan november 1802. Och eftersom man tröttnat på adelsdamens många överklaganden löser man det genom att ta ifrån henne papper och penna. Den enda hon får prata med är prästen och det enda han vill höra är en bekännelse. Men adelsdamen är modig och förslagen. Hon får handarbeta och broderar med korsstygn den fantastiska nådeansökan som idag finns på Nordiska museet i Stockholm. Faktiskt finns den utställd just nu.
Sök på ”Metta Fock broderade” så får du se bilder på den!

Jag började med arbetet i februari förra året och var klar nu i maj … Mängder med papper från Riksarkiv och Landsarkiv som jag med god hjälp av släktforskare Birgitta Abrahamsson lyckades tolka i ett försök att följa Metta genom rättsprocessen.

I min parallellhistoria i nutid är det maskerad på Carlstens fästning när två av de adliga gästerna hittas döda under oklara omständigheter. Dessutom har portarna varit stängda hela kvällen. Kriminalinspektör Karin Adler kallas till platsen.
För det finns ju alltid kopplingar till oss som lever här idag. Inte bara i min fantasi, för Birgitta hittade faktiskt nu levande släktingar till Metta Fock. En viss Cecilia i Stockholm. Som inte hade en aning om historien förrän jag ringde. Det känns fantastiskt att mitt i denna rysliga historia hitta ättlingar som tagit sin farmors farmors farmor Metta till sitt hjärta. Med varm hand kan vi lämna över allt vårt material med vetskapen att det hamnar i rätt händer! Och kanske att Metta på något sätt genom tidsrymden känner att Cecilia och jag gemensamt varit vid hennes gård Lilla Gisslared, suttit i hennes cell i Kommendantshuset på Carlsten och beundrat hennes broderade nådeansökan. Jag hoppas det.