Vågspel – deckare som inbjuder till sträckläsning …

Länk

Att få göra det här! Leta i gamla hus, söka spår i arkiven och lyssna till människors berättelser i hopp om att kunna återge dem för läsaren på bästa sätt. Vilken lycka! Även om jag emellanåt sliter mitt hår och undrar – hur tänkte jag? Och hur ska jag kunna komma i mål med det här?

Men just nu med sommarlovet för dörren, med nya boken Vågspel ute och en blå sommarhimmel över Marstrand känner jag stor tacksamhet. På väg att kliva ombord på mor och fars segelbåt ihop med sönerna för en tids paus, för att undersöka nya möjligheter och ständigt med en fot i det förgångna. Kanske särskilt just idag, den 10 juni som är Metta Focks födelsedag. Då känns det lite extra.

Det där med tid och dess värde har jag funderat över. Jag hoppas få tid att besöka döingerösen, fyrplatser, öar och sjöbodar som jag inte kommit till på länge men minns sedan barndomen. Se om det finns minnen kvar där. Om väggarna viskar historier. Jag vill prata med min pappa om fiskargubbar som han minns men som inte längre finns kvar. Inte så att alla kan se dem i alla fall, även om jag kan ana dem där de sitter lutade mot sjöboden i kvällssolens sista strålar. Man kan höra den breda bohuslänska dialekten.

Och så har jag börjat läsa Vågspel nu när jag fått lite distans till texten. Försöker se det som en bok jag aldrig sett förut. Den blev ju riktigt bra, tänker jag. ”En deckare som inbjuder till sträckläsning”, sa GP:s recensent Maria Näslund och gjorde mig varm i hjärtat. Precis som alla ni läsare med era fina kommentarer om mitt skrivande. Tack för dem! Jag hoppas att ni kommer tycka om Vågspel!

Med en önskan om en trevlig sommar!

Salta hälsningar från Ann