Älskade böcker! Det spännande innehåll som ryms mellan pärmarna är den bästa present jag kan tänka mig!

Ibland finns saker på närmare håll än man tror … Igår hade jag ett intressant möte med en viss Birgitta här i Marstrand. Hon visade sig sitta inne med en mängd värdefull information som jag trodde jag skulle bli tvungen att leta rätt på via Regionarkivet i Göteborg bland annat. Istället tillbringade jag dagen hemma hos henne, granne med Marstrands förskola, två minuters promenad från mitt hus. Ibland har man tur!

Väskan var betydligt mycket tyngre på hemvägen. Två böcker och en rejäl bunt med papper. Lade dem på en säker plats, så att inte barnen tror att det är ritpapper …

Idag har jag fortsatt med en tur till Marstrands bibliotek (efter att ha lämnat ifrån min min bokföringspärm för vidare transport till Johanna i Göteborg – skönt!). Alla intressanta böcker som står i Bohuslän-hyllan i Rådhuset. Jag vill ju ta med mig alla hem! Till slut fick jag ge mig eftersom det inte rymdes fler i väskan. Högarna med papper och böcker tornar nu åter upp sig på mitt skrivbord. Det känns fantastiskt – så mycket spännande att få ta del av och lära sig nya saker. Tittar man istället under skrivbordet ligger korrekturen till Själakistan, den bunten är halvmetern hög, vilket också känns bra.

Den här gången har jag ju tänkt att vara mer strukturerad och inte bara kasta mig in i skrivandet. Vi kan i alla fall kalla det plan A. Fast det är svårt, för sedan vet jag vad som kan hända när karaktärerna börjar dra iväg och hitta på saker. Då är det ju bara att stoppa historieböckerna under armen och hänga på!

Morgonpromenad i Fiskehamnen

Efter att ha lämnat barnen på dagis traskade jag iväg för att titta på det pågående hotellbygget på Hedvigsholmen och sedan bort mot Fiskehamnen.

Stiltje och en härlig vårsol sken medan jag gick över träbryggorna. Det är något visst med att gå på bryggor! Ljudet av båtarnas förtöjningar, flytbryggorna som rör sig upp och ned i takt med havets rörelser. Och så all aktivitet i som pågår i en båthamn om våren. Doften av bottenfärg, olja och ljudet från motorer som vägrar starta (för att inte tala om hur båtägarna då brukar uttrycka sig) … jag älskar det!

Vid gården Långedal fick jag sällskap av två tjejer som också var ute och gick. Vilken fin start på dagen! Särskilt när man skall sitta med näsan i bokföringspärmen …

Inspirerande fika med Stefan Einhorn

Igår tillbringade jag större delen av dagen i Göteborg. Lyssnade på ett inspirerande föredrag med Stefan Einhorn och tog därefter en fika gemensamt med honom i vårsolen. Stefan har läst manus till Själakistan och kommit med synpunkter. Perfekt eftersom han inte visste vad boken handlade om sedan tidigare och bra att han också bor någon helt annanstans och inte vet hur stigarna går eller var de olika platserna ligger. En karta, var en av synpunkterna … och det blir det på pärmens insida. Att man får en granskning av en person av hans kaliber känns fantastiskt bra.

Vi satt och pratade om skrivande men också om att byta bana i livet. Som författare har man ju inga direkta arbetskamrater, inte för att ensamarbetet i sig gör mig något. Men jag gillar att bolla idéer och tycker det är värdefullt att kunna diskutera och få input utifrån. Man får skaffa sig ett nytt nätverk med duktiga människor som man ibland kan luta sig mot och förhoppningsvis själv någon gång kan få möjlighet att peppa och hjälpa.

Till slut försvann solen bakom husen och Stefan gick för att hålla nästa föreläsning. Jag hoppade på bussen till Marstrand och begav mig till Mjölkekilen där ett gäng entusiastiska damer väntade på att jag skulle berätta om skrivande och bokidéer. Jag pratade jättelänge! Gick igång på alla bra  frågor och plågade dem med Marstrandshistorik blandat med min egen fantasi och hur det skulle kunna ha varit och vad som absolut hade kunnat hända … Så många frågor och så mycket uppskattning var det länge sedan jag fick.

När jag kom hem satte jag de fina blommorna i vatten och summerade dagen. Härlig! Givande på så många plan. Jag är lyckligt lottad konstaterade jag.

På jakt efter ett strukturerat arbetssätt, i alla fall till dess jag sugs in i historien …

Nu befinner jag mig ett mellanläge. Manus har gått till tryck och jag funderar mycket på att hitta ett bättre, mer strukturerat arbetssätt inför arbetet med bok tre. Därför ringde jag idag Camilla Ceder, som skrivit Fruset ögonblick och nu sitter med manusarbetet på bok två som kommer i höst.

Camilla började skratta.

”Ringer du mig för att fråga om ett strukturerat arbetssätt? Jag trodde du var strukturerad … ”

Där har hon både rätt och fel. Jag kan vara strukturerad. Ett tag. Men sedan tar karaktärerna över och börjar hitta på saker eller oväntade händelser sker och allt börjar ta en vändning som jag inte tänkt mig från början, inte planerat. Och det är då min redaktör Yvonne börjar låta lite bekymrad i telefonen.

Camilla säger att det är precis samma sak för henne.

”Jag tror att det är så det är. Det är väl det som är skapande?”

Med andra ord får jag fortsätta skissa på min plan, men med vetskapen om att vad som helst kan hända när jag sugs in i historien …

Själakistan till tryck

I torsdags ringde Yvonne, min redaktör.

”Nu har den gått iväg!”

”Oj”, sa jag som var hemma med sjuka barn. Vi pratade en stund innan vi önskade varandra glad påsk, och det kändes nästan märkligt när vi lade på luren. Något som jag funderat över och arbetat med under lång tid är ur mina händer.  Filen är skickad till tryck och går inte längre att ändra i. Skönt!

Nu har jag samlat ihop alla papper som legat utspridda i arbetsrummet. Det blev en diger lunta, nästan halvmetern hög. Jag satt en stund och tittade på högen, på de färgade post-it lapparna. Så tog jag en bild innan jag röjde resten av skrivbordet och satte på kaffe. Ute hade det börjat regna, tunga droppar som smattrade på verandans plåttak.

Jag hällde upp kaffe och satte mig att bläddra i de gamla böcker om Marstrand som jag börjat leta rätt på. Drömmen är ett litet bibliotek. Att bara kunna dra ut en gammal bok och landa i en berättelse, att plötsligt stå mitt på kajen bland sillådor och kaparkaptener år 1810. Smyga ombord på en båt och gömma sig under seglen … Så mycket spännande historik det finns!