Viskningar från det förgångna på Carlstens fästning

Sommaren är slut, Bokmässan likaså. Tack för fina, roliga möten i samband med mässan. Och tack för alla härliga kommentarer som ni lämnar här på min sida – det ger mig extra energi.

Nu sitter jag här igen och visst borde jag uppdatera sidan oftare, men jag skriver och hela mitt fokus ligger på berättelsen, bok 4.

Fastän jag vet vilken historia jag vill berätta har det varit trögt i början. Jag kunde inte minnas att det var så trögt senast, så jag tittade i min gamla anteckningsbok över ”Porto Francos väktare” och insåg att visst tar det ett tag för historien att finna sin väg. När man blickar bakåt ser vägen så rak och självklar ut men så är det inte när man sitter där och skriver. Även om det finns en plan så händer det oväntade saker och trots att man själv skapat karaktärerna så tar de sig ibland friheter som man inte alls räknat med.
Jag började med research på allvar i mars. GIck runt med kommendant Eiwe Svanberg uppe på Carlstens fästning. Kröp i gångar och lät ljuset från otillräckliga ficklampor lysa vår väg eftersom elen vägrade fungera. Och jag som är mörkrädd och allt.

Levnadsödet som jag vill berätta om har funnits med mig ett bra tag. En person som jag ofta går och tänker på trots att hon varit död i över 200 år.
En kvinna, mitt bland alla män inne på Carlsten. Isolerad och inlåst utan någon kontakt med de andra fångarna eller yttervärlden. Varje gång jag öppnar porten till Kommendantshuset där hon och de andra adliga fångarna satt fängslade ropar jag
”Hallå allihop här kommer jag!” bara för att förvarna dem. Och kanske även förbereda mig själv i ett försök att tygla min hopplöst vilda fantasi. Egentligen skulle jag inte bli särkilt förvånad om någon i ålderstigna kläder klev fram och hälsade mig välkommen eller frågade vad jag hade där att göra. Om jag inte hade dött på kuppen.

Det händer något med mig när jag kommer innanför Carlstens murar. Jag undrar om det finns sång, klagorop och minnen kvar efter alla dem som suttit där. Eller åtminstone någon? Om man lägger huvudet riktigt nära stenmuren. Borde det inte göra det?
Jag nickar och viskar ”Guds fred” eller bara ”Hej” vid ett hörn i slutet av den långa gången där flera personer sett en soldat stå. Går så lugnt jag kan och pustar ut på andra sidan, tacksam att ingen lagt en knotig hand på min axel.

Historien är väl aldrig längre bort än så egentligen? Inte längre bort än våra minnen och tankar. Regnet smattrar mot fönstret och äppelträdets grenar sträcker sig mot himlen, vajar i vinden medan jag skriver vidare.

10 reaktion på “Viskningar från det förgångna på Carlstens fästning

  1. Har lyssnat på ljudboken Själakistan och tycker mycket bra om den. Trevligt också att du har avslutat med lite kommentarer om bokens uppkomst. Du har hos mig väckt ett intresse för Marstrand så jag måste nog åka dit någon gång. Lycka till med fortsatt skrivande önskar Helga Holmkvist

    • c5hhh, min absoluta faivrot ockse5! MEd massor av jordgubbar pe5, MUMS! Nu har jag e4ntligen lyckats flytta och fixat egen dome4n mm..phuu! Dock en del skf6nhetsgrejs kvar men det e4r ju insidan som re4knas Hoppas ni fe5r en helt underbar midsommar!KRAM

  2. Hej Ann!
    Har precis läst ut Porto Francos Väktare, den bästa av dina tre romaner du skrivit. Tycker om när du hoppar mellan då/nutid, ett väldigt bra sätt att skriva på. det är lätt att läsa dina böcker då du har så bra flyt i språket, man behöver varken lägga till eller dra ifrån några ord. Jag bor i kommunen så jag känner ju till platserna du skriver om. Nu ser jag fram mot din nästa bok med spänning. Lycka till!
    Mvh
    Ingrid Ivarsson

    • >Hoppas fisken smkaade!Ve4dret har inte ne5tt e4nda hit e4ven om hettan har mattats och molnen har bf6rjat visa sig. Lite regn skulle inte skada f6ver Hakefjorden.

  3. Hej Ann!
    Alla dina pocketböcker ligger på topplistan! Grattis!!!! Det är bara bra så!
    Lycka till i Stockholm!
    Hälsningar/Helma

    • c5h lusse bullar vill jag oxe5 baka.. Men de fe5r jag nog gf6ra ne4r jag ke4nner mig frisk igen. c4r ny raereopd se5 de5 kanske de inte e4r det be4sta att ste4lla sig och kne5da deg=)Men pe5 lf6rdag skall iaf jag ta mig ive4g pe5 julmarknad, se5 jag hoppas jag hittar ne5t mysigt att kf6pa.. Verkligen mysigt med denna e5rstid. De enda jag saknar nu e lite snf6 ff6r att fe5 den re4tta ke4nslan.. Ke4nns liiite konstigt att julpynta och se5 e de helt gre5tt ute.. lite trist..

  4. e5h vilken he4rlig vinst, den hade jag ge4rna inunvt. Jag e4r alldeles ff6r de5lig pe5 att vara med och te4vla pe5 se5na de4r stora te4vlingar. Men jag blir ju helt klart sporras att te4vla ne4r jag ser ne5gon som vinner se5nt he4r. c4r man inte med se5 kan man ju inte vinna, inte sant Tycker absolut att du kan ha en df6rrkrans inne. Jag har alltid haft det ne4r jag har bott i le4genhet och det har inte varit ne5gra problem.Kram

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.