Berättelsen i min kommande bok Mercurium har verkligen gått under skinnet på mig. Adelsdamen Metta Fock född Ridderbjelke anklagas år 1802 för giftmord på två av familjens fyra barn samt sin make. Men Metta är skärpt och försvarar sig med bravur under rättegångarna som följer, kanske gör hon det till och med för bra för till slut vill man bara tvinga av henne en bekännelse. För att påskynda detta fråntar man henne alla möjligheter att försvara sig. Hon får inte träffa någon, inte använda papper och penna och kan därför inte heller skriva någon överklagan.
Men hon får handarbeta och broderar(!) en nådeansökan. Som enda kvinna någonsin sätts hon på Carlstens fästning i Marstrand där hon gradvis bryts ned av isoleringen …
Jag vill ju inte berätta hela historien här men det har varit kämpigt att skriva den här gången. Därför kändes det så fantastiskt när min goda vän och släktforskare Birgitta hittade nu levande släktingar till Metta. Knappt jag trodde det var sant. Länge satt jag med telefonnumret till en viss Cecilia innan jag slutligen ringde. Metta är nämligen Cecilias farmors farmors farmor, vilket hon inte kände till.
I fredags var jag i Stockholm och fick äntligen ett ansikte på Cecilia och tillsammans fick vi se Mettas nådeansökan som idag finns på Nordiska museet. Vissa dagar kommer man nog alltid att minnas och det här var definitivt en av dem.

Tack till föremålsintendent Berit Eldvik på Nordiska museet som visade oss nådeansökan och står intill Cecilia på bilden.

20120223-085649.jpg

7 reaktion på “

  1. Nu väntar jag med spänning på denna bok. Håller just nu på med Porto francos väktare. Just för att det handlar om Marstrand som jag besökte mycket som ung. Själv har jag rötter i Karlskrona skärgård och livet på öarna var specillt. Kanske är det därför som jag tycker om dina böcker. Jag känner mig hemma på något sätt. Tack för spännande böcker i historisk miljö som jag gillar.

  2. Hej Ann
    Gud vad jag längtar till denna bok kommer ut.Jag har läst dina andra böcker och jag blir nästan sorgsen när dom tar slut.Du skriver fantastisk bra.
    Själv bor jag på Tjörn och åker gärna en sväng till Marstrand.
    Dom tre sista gångerna har vi suttit i Riddarsalen på fästningen och avnjutit Stefan Anderssons Nr 90 Kleisst,Magiskt.
    Väntar med spänd förväntan.
    Cattis

  3. Jag vill börja med att säga Tack! Tack för att du skriver den här kvinnohistorien, Tack för att du gör så att det inte fallar helt i glömska att man aldrig ska ge upp utan när det inte går på ett sätt försök då på ett annat för när man har slutat att försöka så har man slutat att leva hur hopplöst det först kan verka!
    Du som har träffat mig vet hur väl det stämmer in på mig som har varit tvungen att hitta nya lösn. både för att hitta rätt hjälp inom sjukvården men även på mina vardagliga problem.

    Det är även så kul att efter vårt lilla samtal under bokmässan så fann vi varandra när vi berättade om våra liknande erfarenheter med möten av dem ”från andra sidan” el. vad man kalla dem…

    Kramis ifrån Pockethexan som vill grattulera dig till din kommande bok!
    Det ska bli så sjukt spännande läsn!!!

  4. Jag får rysningar!! Vilken fantastisk känsla för Cecilia att få ta del av all research ni har gjort! Jag släktforskar själv och önskar att någon skulle ge mig en sådan skatt 🙂 Man jag härstammar från sörmländska torpare och det dröjer nog innan någon skriver deckare om dem…:-D

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.