Tänk att få vara föredragande hedersgäst på Svenska Ambassaden i Berlin

Hösten och vintern har varit fylld av manusarbete, men när jag tänker tillbaka är det inte manusarbete jag kommer minnas utan en stor förlust och ett hedersuppdrag.

Den 26 november när jag sitter i bilen på väg för att hålla föredrag på ett bibliotek får jag ett telefonsamtal. Stig Christoffersson, Marstrands Hembygdsförenings hedersordförande och en kär vän till mig har gått bort, 83 år gammal. Tårarna rinner och jag stannar på en busshållplats. Min första tanke är att åka hem igen. Ringa till biblioteket och förklara. Men så tänker jag på Stig, han älskade att berätta om Marstrand och han tyckte om att jag spred historiken och levandegjorde hans ö. Han hade nog velat att jag stod på det där biblioteket och berättade just ikväll. Så jag körde vidare, torkade bort mascaran och kämpade mig genom föredraget. Och avslutade med att berätta för åhörarna om min fine vän Stig.IMG_2846

 

Begravningen i Marstrands medeltida kyrka är fantastisk. Solen bryter genom de grå molnen och lyser tröstande genom de färgade fönstren. Musik av Evert Taube. Ett hav av människor och blommor som följer kistan ned till kajen då den lastas på Hamnfärjan för en sista tur.

Flera gånger i samband med manusarbetet till Havskatten har jag dykt på nya fakta och tänkt att det där måste jag kolla med Stig. Någon har sagt att när en äldre person har dött är det som om ett bibliotek har brunnit ned. Liknelsen kan inte vara bättre.

Just idag hade jag velat ringa honom och berätta om veckan som gått. Att jag som föredragande hedersgäst i torsdags kväll fick stå på Svenska Ambassadörens residens i Berlin och visa bilder och berätta för 53 inbjudna gäster. Om Marstrand, sillperioder, Porto Franco, sjörövare och min kärlek till denna ö. Att kloka, varma kulturrådet Marika Lagercrantz uppskattar det jag gör, tycker om mina berättelser. En av bilderna som jag visar är av Stig, han sitter på flakmoppen med mig och min yngste son som passagerare. Jag hoppas att han från ovan ser att jag gör vad jag kan för att föra historien vidare.

Fotograf Rolf Erneborn, Marstrand.