Tänk att få vara föredragande hedersgäst på Svenska Ambassaden i Berlin

Hösten och vintern har varit fylld av manusarbete, men när jag tänker tillbaka är det inte manusarbete jag kommer minnas utan en stor förlust och ett hedersuppdrag.

Den 26 november när jag sitter i bilen på väg för att hålla föredrag på ett bibliotek får jag ett telefonsamtal. Stig Christoffersson, Marstrands Hembygdsförenings hedersordförande och en kär vän till mig har gått bort, 83 år gammal. Tårarna rinner och jag stannar på en busshållplats. Min första tanke är att åka hem igen. Ringa till biblioteket och förklara. Men så tänker jag på Stig, han älskade att berätta om Marstrand och han tyckte om att jag spred historiken och levandegjorde hans ö. Han hade nog velat att jag stod på det där biblioteket och berättade just ikväll. Så jag körde vidare, torkade bort mascaran och kämpade mig genom föredraget. Och avslutade med att berätta för åhörarna om min fine vän Stig.IMG_2846

 

Begravningen i Marstrands medeltida kyrka är fantastisk. Solen bryter genom de grå molnen och lyser tröstande genom de färgade fönstren. Musik av Evert Taube. Ett hav av människor och blommor som följer kistan ned till kajen då den lastas på Hamnfärjan för en sista tur.

Flera gånger i samband med manusarbetet till Havskatten har jag dykt på nya fakta och tänkt att det där måste jag kolla med Stig. Någon har sagt att när en äldre person har dött är det som om ett bibliotek har brunnit ned. Liknelsen kan inte vara bättre.

Just idag hade jag velat ringa honom och berätta om veckan som gått. Att jag som föredragande hedersgäst i torsdags kväll fick stå på Svenska Ambassadörens residens i Berlin och visa bilder och berätta för 53 inbjudna gäster. Om Marstrand, sillperioder, Porto Franco, sjörövare och min kärlek till denna ö. Att kloka, varma kulturrådet Marika Lagercrantz uppskattar det jag gör, tycker om mina berättelser. En av bilderna som jag visar är av Stig, han sitter på flakmoppen med mig och min yngste son som passagerare. Jag hoppas att han från ovan ser att jag gör vad jag kan för att föra historien vidare.

Fotograf Rolf Erneborn, Marstrand.

Turné i ett stormrivet Tyskland

Läggdags efter en låång dag. Planet till Berlin gick som planerat och väl på plats hoppade jag in i en taxi till järnvägsstationen och tog en kaffe med redaktör Heike från förlaget och Gisela som översatte min första bok. Men på tåget till Schleswig (där jag varit / är ikväll) började problemen. Delar av sträckan visade sig vara stängd efter det dåliga vädret och jag och många andra fick gå av i Hamburg. Men tyska DB (motsvarande SJ) fixade fram taxibilar och jag susade fram på Autobahn med 3 tyskar som skulle till Kiel. Efter att ha lämnat dem styrdes kosan äntligen mot  Schleswig. Gamla sköna låtar på radion – Alphaville, Abba och saker och ting hade kunna vara sämre, även om jag dök upp senare än planerat. Kvällen i den fina bokhandeln var lyckad och välbesökt. Imorgon är det Kampnagel i Hamburg som gäller. Tågen går inte och jag undrar hur jag skall komma dit. Får ta det imorgon. Herr Adler (jo, han heter så) från bokhandeln har kanske en plan …

bild

Jag fick Kungälvs kommuns kulturpris!

Ibland blir man bara så glad. Så härligt att få uppskattning för det man gör! Dels fina möten på ett fullsatt författarprat på Åstols café i lördags och så Kungälvs kommuns kulturpris med följande motivering:

”Kungälvs kommuns kulturpris 2013 går till författaren Ann Rosman, som i sina spännande böcker levandegör Marstrandstraktens historia och knyter samman dåtid och nutid. Genom sitt författarskap väcker hon läsarnas intresse för kulturhistorien och hennes böcker lockar alltfler bokturister till området för att besöka miljöerna hon beskriver. Rosman brinner för att berätta historier som hon samlar in genom möten med människor och skriftliga källor. Hennes stora engagemang för lokalsamhället gör henne dessutom till en strålande kulturambassadör för Marstrand i synnerhet, till stor glädje för hela Kungälvs kommun.”

Nu kan jag med glädje harva vidare med manus till Havskatten.

Glada hälsningar från Ann

”Utan tvekan en av de bästa historiska romaner jag har läst.” – Dick Harrison

”Det är utan tvekan en av de bästa historiska romaner jag har läst. Min fru är av samma åsikt.”
Dick Harrison om Mercurium.

Med Metta Fock på en hedersplats i mitt hjärta arbetar jag vidare. Boken Mercurium tog både tid och ork men samtidigt gav dem så oändligt mycket. Att få lyfta fram min version av hennes historia och att få höra Dick Harrison med fru Katarina säga att ”det var utan tvekan en av de bästa historiska skildringar som de hade läst” värmde verkligen. Ett citat som jag var stolt över och som skulle stått med på pocketen (men som kommer till nästa tryck).

Jag är ständigt på jakt efter berättelser. Skildringar i gamla böcker eller historier som dyker upp då jag minst anar det och egentligen är på väg någon annanstans. Både jag och historierna. Som nu senast när jag skulle till biblioteket på Marstrandsön för att lämna böcker som jag haft alldeles för länge. Det var då det dök upp någon som var ute och promenerade och just då kom att tänka på ett minne från kriget som han ville berätta för mig. Sådana tillfällen måste man ta vara på och det kan inte hjälpas att biblioteket hinner stänga för jag bara måste lyssna. För mig är det som att få en fantastisk present och jag packar upp ett stycke gammal historia som är ny för mig.

Att sedan gå runt på platsen och söka spår från den där händelsen får mig att gå igång. Föreställa mig vad det var som hände den där gången, pilla på stenarna i husgrunden och undra om möjligtvis den där gamla källardörren med det säregna handtaget är kvar från den tiden. Jag lägger handen på det smidda handtaget för att känna hur det känns. Känslan, åh vad jag älskar den, pirret i magen när jag får kontakt med det förgångna och funderar på hur det påverkar oss idag. Var finns kopplingen? För att den finns är ett som är säkert. Känner familjen som äger huset idag till historiken? Kan de ha mer att berätta, undrar om de har hittat saker i väggar, golv eller tak i samband med någon renovering?

Det är de där små upptäcktsfärderna som ger frön till historier och världar som kopplas ihop. Spår från förr, band till det förgångna. Och jag grubblar över hur jag på bästa sätt skall kunna presentera det för läsaren. Vilka detaljer skall jag välja för att verkligen hitta känslan? Just nu sitter jag och arbetar med bok nummer 5 som inte har någon titel ännu. Jag rotar i arkiv, pratar med ”di gamle” och letar fakta. Fantiserar och tar en kaffe på kajen på Bergs. Den här gången har jag satt av mer tid. Planen är att boken dyker upp på bokdiskarna i april / maj 2014. Vill du följa arbetet med boken får du gärna följa mig på Facebook.

Signeringstillfällen och önskan om ett Gott Nytt spännande 2013!

Snart jul! Vad hände? Jag borde ha kommit mycket längre med manus till bok 5, men det har varit trögt. En novell – ”Fångvalv No 8” – som jag lovat Expressen söndag tog mer tid än jag trott att få ihop men till slut var den på plats och kommer publiceras 6 januari. Håll utkik! Metta Fock dröjer sig kvar och gör sig ständigt påmind, det finns egentligen mer att utforska vad gäller hennes levnadsöde. däremellan har feber och magsjuka löst av vartannat här hemma. Man hinner så mycket som man hinner, säger min kloka redaktör Anna då.

Jag har sagt det förut men det tål att sägas igen. Dessa fina meddelanden jag får från läsare på Facebook och på mailen. Uppmuntran som ger extra energi i skrivandet. Välbehövlig sådan. TACK! Och då och då dyker det upp hederliga brev som jag försöker svara på. Senast i fredags var det ett från Tjeckien, det kändes extra roligt. Och lite galet. Där har man bara släppt Fyrmästarens dotter än så länge.  Bara och bara, det är en ynnest att få sitta och hitta på historier som även uppskattas utomlands. Jag tänker ofta på det och försöker njuta trots att jag i skrivfasen för tillfället sliter mitt hår. Då är det rätt skönt att veta att jag nu får en paus, för denna veckan är det boksigneringar som gäller. Skriver med glädje personliga hälsningar i böcker som skall ges bort som julklappar eller annat. Hoppas vi ses någonstans. Här kommer tiderna:

Tisdag   den 18.12 på Bok o Co/Solkatten,  Lerum  kl. 12-13.00
Tisdag   ”                     ”               Bokia/Backaplan,Gbg   kl. 14-15.00
Tisdag   ”                     ”               Ruckmans, Stenungsund kl. 16-18.00
Onsdag        19.12       Bok o Co ,Redbergsv., Gbg  kl. 12-13.00
Onsdag        ”                    ”               Bok o Co, Landsvägsgatan,Gbg  kl. 14-15.00
Onsdag        ”                    ”               Bok o Co, Allum i Partille      kl.  15.30-16.30
Torsdag      20.12       Bokia /Kungsmässan,Kba    kl.  12-13.00
Torsdag      ”                    ”               Bokia / V, Frölunda      kl. 14-15.00
Torsdag      ”                    ”               Bokia, Mölndal      kl. 16-17.00
Torsdag      ”                    ”               Bok o Co ,Kungälv kl. 18-19.00
Fredag         21.12       Bokia Lysekil  kl. 12-13.00
Fredag”                     ”                Böcker o Blad på Torp,Uddevalla kl. 14-15.00
Fredag”                     ”               Bokia /Hallmans, Uddevalla  kl. 16-17.00.

Tack för i år alla fantastiska läsare! För att ni dyker upp i bokhandeln – ibland bara för att säga hej, för att ni tar er tid att skriva uppmuntrande hälsningar och inte minst för att ni läser mina historier!

Med önskan om en God jul och ett Gott Nytt spännande 2013!

Glada hälsningar från Ann