Metta Fock, Bokmässan och alla nya pusselbitar

Regnet piskar mot rutorna och jag sitter med tända ljus och en kopp kaffe vid köksbordet som står på en av våra inglasade verandor. Härifrån ser man över sundet till Marstrandsön. Kyrkan, en bit av kajen, Grand Hotell och Carlstens fästning. Tankarna går till Metta Fock, de gör de rätt ofta och även om boken Mercurium är släppt sedan länge så vill inte Metta släppa taget om mig. Det känns så. Hon kommer alltid ha en särskild plats i mitt hjärta, mycket tack vare att vi hittade nu levande släktingar som också de betyder oerhört mycket för mig. Cecilia med familj. Som inte alls kände till sin farmors farmors farmor eller hennes levnadsöde. Men som tagit henne till sig och tagit hand om allt material som vi plockat ut från arkiv och alla möjliga – och omöjliga håll. Och häromdagen blev jag kontaktad av en Magnus Ridderbjelke, ättling till Mettas farbror Åke. (Metta ger sig iväg till sin farbror i Dalsland innan första rannsakningen börjar.) På farbror Åkes sida av släkten har man bevarat Mettas minne. Och det kändes fint att kunna koppla ihop Cecilia med Magnus!

Dick Harrison, professor i historia vid Lunds universitet såg vilket arbete som låg bakom boken och förklarade att ”Den är utan tvekan en av de bästa historiska romaner jag har läst” och påpekade att hans fru Katarina var av samma åsikt. (Se hennes blogg: http://katarinaharrisonlindbergh.wordpress.com/2012/08/19/ann-rosman/

Årets Bokmässa var fantastisk – tack alla ni som dök upp i Forma Books monter. Jag blev helt överväldigad! Köer och kaos. Det var knappt jag trodde det var sant. Och alla glada tillrop här på sidan eller via Facebook och Twitter. Om ni bara visste vad jag uppskattar det!

Efter fyra böcker borde man väl veta hur man gör, kan man tänka. Men kanske var det del av problemet. Arbetet med fyra böcker på fyra år kom ikapp mig och under ett par veckor kände jag mig totalt handlingsförlamad trots att jag redan hade en tanke inför kommande bok. Till slut fick jag ringa mitt förlag och säga att jag behöver mer tid till nästa bok. Jag vill ha tid att undersöka gamla hus i Marstrand, med ficklampa i handen huka mig och gå ner i dragiga källare med stampade jordgolv. Jag älskar sådant! Få den där känslan att man kliver in i en annan värld och egentligen skulle jag inte bli så förvånad om hästdragna träkärror passerade på kajen när jag kom upp från källaren igen. Damer iklädda långklänning och med parasoll i handen …

Jag vill kunna prata med min äldste vän – Marstrands Hembygdsförenings gamle ordförande Stig – när han berättar. Och så vill jag tillsammans med släktforskare Birgitta hitta de där små detaljerna, de där människorna som förmedlar sin del av historien till mig. Människorna i dokumenten, bortom det spröda pappret. För åh vad det är fantastiskt när de kliver fram. Det är ju den historien jag vill berätta vidare i min tur. Jag skall bara få pusselbitarna på plats först …

Mercurium ute nu!

Så blev den äntligen klar till slut, min historia om Metta Fock. Titeln blev Mercurium som är det gamla allmogenamnet för arsenik.

Enda kvinnliga fången på Carlstens fästning, det var väl så det började, att jag undrade varför hon som kvinna hamnar på ett uttalat mansfängelse. Misstänkt för giftmord (med mercurium) på sin man och två av familjens fyra barn kommer hon till den karga ön den 2 januari 1806. Jag har själv läst kommendant Bondes anteckningar om henne. Efter mycket letande återfanns hans dokument på Landsarkivet i Göteborg.
Då Metta anländer 1806 har hon suttit fängslad sedan november 1802. Och eftersom man tröttnat på adelsdamens många överklaganden löser man det genom att ta ifrån henne papper och penna. Den enda hon får prata med är prästen och det enda han vill höra är en bekännelse. Men adelsdamen är modig och förslagen. Hon får handarbeta och broderar med korsstygn den fantastiska nådeansökan som idag finns på Nordiska museet i Stockholm. Faktiskt finns den utställd just nu.
Sök på ”Metta Fock broderade” så får du se bilder på den!

Jag började med arbetet i februari förra året och var klar nu i maj … Mängder med papper från Riksarkiv och Landsarkiv som jag med god hjälp av släktforskare Birgitta Abrahamsson lyckades tolka i ett försök att följa Metta genom rättsprocessen.

I min parallellhistoria i nutid är det maskerad på Carlstens fästning när två av de adliga gästerna hittas döda under oklara omständigheter. Dessutom har portarna varit stängda hela kvällen. Kriminalinspektör Karin Adler kallas till platsen.
För det finns ju alltid kopplingar till oss som lever här idag. Inte bara i min fantasi, för Birgitta hittade faktiskt nu levande släktingar till Metta Fock. En viss Cecilia i Stockholm. Som inte hade en aning om historien förrän jag ringde. Det känns fantastiskt att mitt i denna rysliga historia hitta ättlingar som tagit sin farmors farmors farmor Metta till sitt hjärta. Med varm hand kan vi lämna över allt vårt material med vetskapen att det hamnar i rätt händer! Och kanske att Metta på något sätt genom tidsrymden känner att Cecilia och jag gemensamt varit vid hennes gård Lilla Gisslared, suttit i hennes cell i Kommendantshuset på Carlsten och beundrat hennes broderade nådeansökan. Jag hoppas det.

20120619-113049.jpg

Reklamfilmsinspelning på Carlsten

Förra veckan var det då äntligen dags för reklamfilmsinspelning på Carlstens fästning. Till slut var vi ett rätt stort sällskap: Cecilia som är släkt med Metta Fock (kvinnan jag skriver om i min dåtidshistoria) och faktiskt skulle visualisera henne, släktforskare Birgitta, maskör Madeleine, producent Eva och fotograf Hans. Och fantastiska gänget på Carlsten som hjälpte oss. Charles, Eiwe och Siri.
Det händer något med mig när jag är uppe på Carlsten och tänker på dem som suttit där. Även en solig aprildag blir man snabbt frusen av vinden som blåser genom gångarna. Vilket ställe!

20120424-100257.jpg